Som ett hål i hjärtat..

En kompis skrev att hon kände att hon saknade något i sitt liv, men visste inte vad.

Jag brukar också känna så ibland, eller när jag väl tänker på det, hela tiden nästan. Det känns som ett mörkt hål i mitt hjärta, som om jag saknar något i mitt liv, men jag vet inte vad. Ibland vill jag bara springa, iväg från verkligenheten. Skrika och slå. Det känns som om jag är i ett helt kaos. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ibland vill jag känna den där känslan av att man inte vill leva, och jag vet inte. Försvinna. Men jag känner inte den känslan, att jag vill försvinna. Jo, ibland gör jag det. Men inte tillräckligt att jag vill försvinna. Och ibland brukar jag tänka på att: Vad är meningen med livet? Vad är meningen egentligen med livet, vad är det som jag gör bra? Man föds, lär sig saker, går egenom MYCKET och sen vill man inte leva längre? Vad är meningen med livet? Jag vill leva, men ibland undrar jag och tänker vad som är meningen egentligen med livet. För att jag förstår inte det bra egentligen i det, tillsist dör man ju och vad händer då? Vart kommer man egentligen? Jag förstår inte. Kommer man verkligen till himlen? Kommer man som en ny person till jorden då? Ingen har ju svar på det. Men det där mörka hålet i mitt hjärta finns där, värker och jag saknar någon. Men jag vet inte vem. Det känns som om någon har dragit bort en stor del av mitt hjärta, och att den har försvunnit i det tomma intet.
Jag vet inte vad jag ska göra eller bete mig.
Speciellt i skolan där alla dömmer en och man inte får vara sig själv.
Vad är meningen med livet om man inte kan vara sig själv?
Det skrämmer mig att jag inte vet vem jag saknar. Och att jag jag inte vet vem eller vad som fattas, skrämmer mig nog mest av allt. Det känns som om jag inte känner mig själv ibland, att jag inte vet vem jag är och vad jag ska ta mig till. Jag brukar veta vad som fattas men nu vet jag inte. Jag vill bara gråta, springa bort från verkligenheten, vad som helst. Men nu har jag ingen aning. Känner mig ibland som om jag inte passar in. Att jag bara är mitt emellan och försöker passa in. Tillräcklig liksom. Ingen märkvärdig. Att höra ordet: Ingen speciell.
 

I miss something, but I don't know that.
Trackback
RSS 2.0